--- title: "Samtal på Hökens veranda — Mitt Roslagen 2020 | Tanya Zafirovic" url: https://tanyazafirovic.com/press/mitt-roslagen-2020/ description: "A two-page interview with Tanya Zafirovic Hökensdotter and her father, the painter Sven-Arne “Höken” Hökenström — on childhood memories, painting together, faith, fairytales and the art of being yourself." --- [Press & Stories](https://tanyazafirovic.com/press/) · Mitt Roslagen ![Front page of Mitt Roslagen, 25 November 2020](https://tanyazafirovic.com/img/press/mitt-roslagen-2020-1200.webp?v=9e33a74a68) Front page of Mitt Roslagen, 25 November 2020 · Photo: Annika Miezis **On this page:** In brief · The article in English · Artikeln på svenska · Paintings pictured in the article · The original pages # Samtal på Hökens veranda *A conversation on Höken's veranda* — **Mitt Roslagen**, Wednesday 25 November 2020, pages 18–19. Front-page headline: *Samtal om livet och konsten* (“A conversation about life and art”). Text and photos: **Annika Miezis**. [Mitt Roslagen](https://www.mittroslagen.se/) is a free local newspaper delivered to every household in Norrtälje, Rimbo, Hallstavik and Väddö, north-east of Stockholm. This interview was published in November 2020; Höken died in February 2025 — see [In memory of Höken](https://tanyazafirovic.com/press/hoken/). ## In brief - Tanya and her father Sven-Arne “Höken” Hökenström are interviewed on his 19th-century veranda in central Norrtälje. - Tanya, who also paints under the artist name **Hökensdotter**, describes her favourite childhood memory: painting beside her father on a three-by-two-metre canvas in their living room in Denmark. - Father and daughter have begun painting together. One shared theme is the world of gambling — its glittering surface and its darker human stories — seen in Tanya's [*Pokerface*](https://tanyazafirovic.com/works/pokerface/). - Both love fairytales. Tanya calls herself “a forest person” who loves the forests of John Bauer; her fairytale paintings hide, like the Swedish forests, a darker depth. - Höken argues that art should speak to our feelings and be easy to love, against the snobbery that dismisses circus and fairytale motifs as “kitsch”. - Tanya began painting at the age of three. She moved to the USA at 18, lived in New York, Los Angeles and England, and later returned to Sweden, where she now paints full time. - Tanya and Höken had recently held their first joint exhibition, at **Andrummet in Norrtälje**. [![Tanya with her painting “Pokerface”, and Höken with one of his own paintings, outside his home in Norrtälje. Photo: Annika Miezis](https://tanyazafirovic.com/img/press/tanya-and-hoken-with-paintings-640.webp?v=088f336796)](https://tanyazafirovic.com/img/press/tanya-and-hoken-with-paintings-640.webp?v=088f336796) Tanya with her painting “Pokerface”, and Höken with one of his own paintings, outside his home in Norrtälje. Photo: Annika Miezis [![Höken on his veranda in Norrtälje. Photo: Annika Miezis](https://tanyazafirovic.com/img/press/hoken-on-the-veranda-640.webp?v=1c32fad600)](https://tanyazafirovic.com/img/press/hoken-on-the-veranda-640.webp?v=1c32fad600) Höken on his veranda in Norrtälje. Photo: Annika Miezis [![Tanya on Höken's veranda in Norrtälje, summer 2020. Photo: Annika Miezis](https://tanyazafirovic.com/img/press/tanya-on-the-veranda-640.webp?v=6c3dfffb52)](https://tanyazafirovic.com/img/press/tanya-on-the-veranda-640.webp?v=6c3dfffb52) Tanya on Höken's veranda in Norrtälje, summer 2020. Photo: Annika Miezis ## The article in English *Our translation of the article.* **NORRTÄLJE** Meeting daughter and father Tanya Zafirovic Hökensdotter and Sven Arne Hökenström, “Höken”, is like being washed over by the swelling waves of art — one remembered image after another. “I have a strong memory of Dad from my childhood,” says Tanya, while the July sun shines on Höken's white-painted, beautifully carved wooden veranda, with its 19th-century pillars, in central Norrtälje. “We were out walking together, and suddenly a ‘fine’, perfumed lady appeared, dressed in a black swansdown boa, made up and wearing expensive, colourful jewellery. As she passed us in the street she raised her arm and called out happily: ‘Hello Höken!’ As if she had known him all her life. “We walked on, and suddenly we came to a street corner where a beggar was sitting. When he caught sight of Höken he looked up, smiled with his whole face and raised his hand in greeting: ‘Hello Höken!’ he called out too!” Tanya smiles: “That symbolic picture is Dad to me,” she explains. “In a nutshell. Enormously sociable and liked by everyone, poor and rich alike.” **With love**, Tanya describes her father, the artist Sven-Arne “Höken” Hökenström. Tanya Zafirovic, now also using the artist name Hökensdotter, says she had always wanted to do something together with Höken — and when a friend asked her straight out, “Can't you two do something together?”, it was settled. “My friend loves my art, and her husband, who happens to be a professional poker player, loves your art,” says Tanya, looking proudly at her artist father in the chair opposite. “So I thought: what could we come up with that is interesting to us both — two Swedes who travel around different parts of the world? And now we've started sketching and painting together.” “Yes, and it should be said that I have a great deal of personal experience of gambling,” says Höken, who, like his grown-up daughter, is a believer and sees no contradiction in combining the spiritual dimension of art with the more material dimension of life, which for most people is about the struggle to survive. Quite the opposite, he explains. “When I lived in France as a 20-year-old, it was all about art and gambling. I had no money, but I did have people who sponsored me — both gallery owners and professional players who travelled around the different casinos.” The next moment Höken is telling us about the day that is etched into his memory: the day, with its special summer mood, when he and a friend walked from Cannes to Nice to the sound of the rushing waves. “It was so beautiful. We saw American aircraft carriers in the twilight. I think one of them was called Monaco. I found a lot of inspiration down there. “The shop where I bought my paint was where Chagall had bought his paint before me,” Höken continues, laughing. **To survive** as a young artist, he travelled around with the gamblers in France. Portraying the contrasts of the gambling world — the glossy surface, but also the dark undertones that hold human tragedies — is one of the shared themes that Höken and his daughter Tanya have chosen to depict in their painting together. One of Tanya's paintings shows elegantly dressed, laughing men and women in theatre masks. But beneath the glossy, Las Vegas-inspired surface hide dark life stories. People who have quite literally gambled their lives away stand in contrast to Tanya's painting, which is dominated by the bright side of the coin — and which is also a part of reality: laughing people who have managed to make a better life than the one they perhaps began with. **Höken himself** likes to show the other side of the coin. He draws on his knowledge of the gambling world by bringing out the contrasts it holds: “My picture isn't so romanticised — it's rather destructive and dark, too. The ballet dancer Nijinsky, for example, is to me a symbol of the human being as a helpless marionette in a world governed by capital.” “But,” Tanya interjects, “when we started painting together, we found a lot that we have in common too. I love fairytales, for example — and so do you.” “Yes,” says Höken, “there's almost no end to what you can create on themes like *One Thousand and One Nights*, among others.” In the minds of father and daughter Hökenström, the memories crowd in. “During my childhood I lived in Denmark for a while,” says Tanya, who besides painting also makes her own dolls from clay. “One day I was sitting in a hotel reception and saw a motorcycle through the window, out on the street. The next second, Höken walked into the reception with his motorcycle helmet on. He picked me up, spun me around and gave me a great big bear hug!” **Höken was on** a motorcycle holiday with his girlfriend at the time, and while passing through Denmark he went to visit his daughter and her mother, who after the separation had started a new family there. “We went home to our house in Denmark,” Tanya says, looking at Höken. “You had brought an enormous roll of canvas with you. We were going to stretch it up on a wall in the living room — three metres by two, I think it was. Stravinsky sat playing the piano, and the lid itself had turned into a snorting, wild horse. And then you said: now we paint! And then my stepfather started playing the piano! “There I stood with my dad in front of the easel, painting — and it is one of my favourite childhood memories.” Höken chips in: “That painting, plus a few more — believe it or not, I got an offer to swap them for a Ferrari!” Höken laughs and tells of the successful businessman, tired of his car, who owned property on Essingen. “Here are the car keys,” he said, waving them in front of Höken — who, for tax reasons, turned down the swap, but sold the painting all the same. **He is a** warm advocate of art as a way of passing on a child's view of the world. “It should speak to our feelings and be easy to love,” he says, and goes on: “There is a snobbery that is devastating for the natural joy of creating. There is a clear opposition between the ‘Spartan’ art — the Swedish or ‘Lutheran’ kind, as Ulf Lundell calls it — and the more eye-catching art,” says Höken, and continues: “What people like, and what ‘glitters’ a little — circus and fairytale motifs, clowns and mermaids — gets ‘put down’ by art critics and called ‘kitsch’. The more ‘difficult’ the art, the better. Only the child stands there wondering, ‘But what is it supposed to be?’” Höken says ironically, drawing a parallel with H.C. Andersen's classic tale *The Emperor's New Clothes* — fitting, given the fairytale theme of the painting he shares with his daughter Tanya. **As confirmation** that the colourful Höken has nevertheless won recognition in the salons, he tells of exhibiting with Ulf Lundell at Millesgården, and with Yoko Ono in Kungsträdgården. Tanya says she was only three years old when she started painting and showed that it was in her parents' footsteps she wanted to follow. Just like Höken, her mother painted too, but she also had other jobs and did not make her living from art alone. \[…\] Tanya moved to the USA when she was just 18. “For a while I lived in New York, Los Angeles and England, among other places \[…\],” she says. **For several years** Tanya was a manager at a large American company that inspected restaurants, and had no time left over for art — to which she has now chosen to devote herself full time. When Höken mentions what an art in itself it is to make a living as an artist, Tanya exclaims: “Yes, you have truly inspired me my whole life, and what you say is true: it isn't easy to get by in this world, you have to be strong… So many give up along the way… And that painting you made on the day I was born — we have to show it, because I nearly started crying when I saw it. The painting shows my mum standing with a baby, and it was the day I was born. It's absolutely wonderful.” “Yes, I painted it in a church, so it gets to hang in Ljusets kyrka, where Amanda Ooms and I and several other artists had an exhibition.” Family ties mean a great deal to both Dad Höken and Tanya “Hökensdotter”. Both also describe themselves as believers, but prefer not to name a particular faith, so that as artists they do not end up in religious “boxes”, labelled, and so risk being seen through prejudiced eyes. **Both Höken** and Tanya want to embrace the spiritual side of life. It is important to be able to see beneath the surface — and they are both “fighters” on a grand scale. Tanya was thirteen when she moved with her mother's new family to Denmark, but her heart has always been in Sweden, she insists. “Yes — and above all, I'm a forest person, and I love the [John Bauer](https://en.wikipedia.org/wiki/John_Bauer) forests.” Fairytale motifs dominate Tanya's art, but what seems on the surface to be purely pictorial hides — like the Swedish forests — a darker depth, like the human soul. “Positive energy, to me, is a healthy faith,” explains Höken. “And I have found strength and fellowship among people of faith. Of all kinds.” Tanya agrees, and stresses the importance of respecting different faiths, religions and philosophies. For her it is more about the choice of a way of life than about church-going and prayers — getting help and guidance in life, even when things feel difficult. The belief that a human being is not only a body, but also spirit and soul, is a perspective on life that Höken and Tanya have chosen as their starting point in everything they do, and in how they meet other people. **Naturally**, this outlook is also reflected in their art. Both share a love of strong colour; but while Tanya's art is more figurative, Höken's is also surreal, with people, animals and figures that bring dreams to life as part of reality. Both are inspired by old classic fairytales, world literature and the old naturalist painters. Tanya and Höken both want to fight society's oppression of people who are different in various ways and have chosen an unusual way of life — and also of those who have ended up as outsiders against their will. “The French artist Toulouse-Lautrec was paid less for his paintings because he was disabled,” Höken points out, before expressing his admiration for mouth and foot painters and bringing up the film *My Left Foot* as an example: the story of the Irish artist Christy Brown, who, despite his cerebral palsy, painted and wrote his autobiography with his foot. Höken himself, a boxer in his youth, has always been fit and physically strong. \[…\] Tanya and Höken recently held their first joint exhibition, at Andrummet in Norrtälje, and are continuing their artistic “tour” together — in new places, in new rooms. *Annika Miezis, text and photo* > “There I stood with my dad in front of the easel, painting — and it is one of my favourite childhood memories.” — Tanya > > “Art should speak to our feelings and be easy to love.” — Höken ## Artikeln på svenska **NORRTÄLJE** Att träffa dotter och far Tanya Zafirovic Hökensdotter och Sven Arne Hökenström, ”Höken”, är som att översköljas av konstens svallvågor – av den ena minnesbilden efter den andra. – Jag har ett starkt minne från barndomen av pappa berättar Tanya medan julisolen skiner på Hökens vitmålade, vackert snidade träveranda med pelare från 1800-talet i centrala Norrtälje. **Vi var ute** och gick tillsammans, och plötsligt dök en ”fin” parfymdoftande dam upp, klädd i svart svandunsboa, målad och med dyra färgglada smycken. När hon passerade oss på gatan lyfte hon armen och utropade glatt, Hej Höken! Som om hon känt honom i hela sitt liv. Vi promenerade vidare, och plötsligt befann vi oss i ett gathörn där en tiggare satt. När han fick syn på Höken tittade han upp, log med hela ansiktet och lyfte sin hand till en hälsning: Hej Höken! utropade även han! Tanya ler: – Denna symboliska bild är pappa för mig, förklarar hon. I ett nötskal. Oerhört social och omtyckt av alla, både fattig som rik. **Med kärlek** beskriver Tanya sin far, konstnären Sven-Arne ”Höken” Hökenström. Tanya Zafirovic, numera också med artistnamnet Hökensdotter, berättar att hon alltid velat göra något tillsammans med Höken, och när en väninna ställde den raka frågan ”Kan ni inte göra något tillsammans?” så var saken klar. – Min väninna älskar min konst, och hennes man, som råkar vara professionell pokerspelare, älskar din konst säger Tanya och betraktar stolt sin konstnärsfar på stolen mittemot. Då tänkte jag ”vad kan vi hitta på som är intressant för oss båda som är svenskar, men reser runt i olika delar av världen. Och nu har vi börjat skissa och måla ihop. – Ja, och till saken hör att jag har stor personlig erfarenhet av spel, säger Höken som liksom sin vuxna dotter också är troende, och inte ser någon motsättning i kombinationen av konstens andliga och den mer materiella dimensionen i livet, som för de flesta handlar om strävan efter överlevnad. Tvärtom, förklarar han. – När jag bodde i Frankrike som 20-åring var det konst och spel som gällde. Jag hade inga pengar, men däremot människor som sponsrade mig, både gallerister och professionella spelare som åkte runt på olika casinon. I nästa stund berättar Höken om dagen som etsat sig fast i hans minne, dagen med den speciella sommarstämningen då han och en vän vandrade från Cannes till Nice till ljudet av havsvågornas brus. – Det var så vackert. Vi såg amerikanska hangarfartyg i skymningsljuset. Jag tror det ena hette Monaco. Jag hämtade mycket inspiration därnere. – Där jag handlade färg hade Chagall tidigare också handlat färg, fortsätter Höken och skrattar. **För att överleva** som ung konstnär åkte han runt med nöjesspelarna i Frankrike. Skildrandet av den kontrastrika spelvärlden – glättigheten på ytan – men också de mörka undertonerna som rymmer mänskliga tragedier – är ett av de gemensamma teman som Höken och hans dotter Tanya valt att skildra i sitt måleri tillsammans. En av Tanyas tavlor visar finklädda skrattande män och kvinnor i teatermasker. Men under den glättiga Las Vegas-influerade ytan döljer sig mörka livsberättelser. Människor som bokstavligen talat spelat bort sina liv står i kontrast till Tanyas måleri som domineras av myntets ljusa sida men också utgör en del av verkligheten. Skrattande människor som lyckats få en bättre tillvaro än de från början kanske hade. **Höken själv** vill gärna illustrera den andra sidan av myntet. Kännedomen om spelvärlden återger han gärna genom att framhålla kontrasterna den rymmer: – Min bild blir inte så romantiserad, utan ganska destruktiv och mörk också. Balettdansören Nijinsky är ju till exempel för mig en symbol för människan som utlämnad marionett i den kapitaliststyrda världen. – Men, inflikar Tanya, när vi började måla tillsammans så hittade vi ju mycket som vi har gemensamt också. Jag älskar till exempel sagor, och det gör du också. – Ja, säger Höken, det är nästan oändligt vad mycket man kan skapa på temat ”Tusen och en natt” bland andra. I far och dotter Hökenströms huvuden trängs minnesbilderna. – Under min barndom bodde jag en tid i Danmark, berättar Tanya som förutom att måla också gör egna dockor av lera. En dag satt jag i en hotellreception och såg en motorcykel genom fönstret på gatan. I nästa sekund klev Höken in i receptionen med motorcykelhjälmen på sig. Han lyfte upp mig, snurrade runt mig och gav mig en bamsekram! **Höken var på** motorcykelsemester med sin dåvarande flickvän, och på genomresan i Danmark åkte han för att besöka sin dotter och hennes mamma som efter separationen bildat en ny familj där. – Vi åkte hem till vårt hus i Danmark, berättar Tanya och betraktar Höken. Du hade med dig en jättestor canvasrulle. Vi skulle spänna upp den på en vägg i vardagsrummet, tre meter gånger två meter tror jag att den var. Stravinskij satt och spelade på pianot, och själva locket hade förvandlats till en frustande galen häst. Och så sade du: nu målar vi! Och så började min styvpappa spela piano! – Där stod jag med min pappa framför staffliet och målade, och det är ett av mina favoritbarndomsminnen. Höken inflikar: – Den tavlan plus några fler fick jag, tro det eller ej, erbjudande om att byta mot en Ferrari! Höken skrattar och berättar om den framgångsrike affärsmannen som var trött på sin bil och ägde fastigheter på Essingen: ”Här är bilnycklarna” sade han, och viftade med dem framför Höken som av skatteskäl tackade nej till bytesköpet, men ändå fick tavlan såld. **Han är en** varm förespråkare av konsten som förmedlare av barns perspektiv på tillvaron. – Den skall tala till våra känslor och vara lätt att tycka om, menar han och fortsätter: – Det finns en snobbism som är förödande för den naturliga glädjen i skapandet. Det råder en klar motsättning mellan den ”spartanska” konsten – den svenska eller ”lutheranska” som Ulf Lundell kallar den – och den mer iögonfallande konsten, säger Höken och fortsätter. – Det som folk gillar och som ”glimmar” lite, som cirkus- och sagomotiv, clowner och sjöjungfrur ”tas ner” av konstkritiker och kallas för ”kitschigt”. Ju ”svårare” konst, desto bättre. Bara barnet står där och undrar ”men vad föreställer det då?” ironiserar Höken och drar en parallell till H.C Andersens klassiska saga ”Kejsarens nya kläder”, apropå sagotemat i det gemensamma måleriet med dottern Tanya. **Som en** bekräftelse på att den färgstarka Höken ändå vunnit erkännande i salongerna, berättar han om när han ställde ut med Ulf Lundell på Millesgården och Yoko Ono i Kungsträdgården. Tanya berättar att hon bara var tre år när hon började måla och visade att det var i föräldrarnas fotspår hon önskade följa. Precis som Höken, målade även hennes mor, men hon hade också andra arbeten och försörjde sig inte bara på konsten. \[…\] Tanya flyttade till USA redan när hon var 18 år. – En tid bodde jag bland annat i New York, Los Angeles och England \[…\], berättar hon. **Under flera år** var Tanya chef för ett stort amerikanskt företag som inspekterade restauranger, och fick ingen tid över för konsten, som hon nu har valt att ägna sig åt på heltid. När Höken påminner om den konst i sig det innebär att kunna försörja sig som konstnär, utbrister Tanya: – Ja, du har verkligen inspirerat mig hela livet, och det du säger stämmer: det är inte lätt att klara sig i den här världen, man måste vara stark…Det är så många som ger upp på vägen…Och, den där tavlan som du gjorde den dagen jag föddes måste vi visa, för jag började nästan gråta när jag såg den. Målningen visar min mamma som står med en baby, och det var dagen jag föddes. Den är helt underbar. – Ja, jag gjorde den i en kyrka, och den får därför hänga i Ljusets kyrka, där jag och Amanda Ooms med flera konstnärer hade utställning. Släktbanden betyder mycket för både pappa Höken och Tanya ”Hökensdotter”. De båda bekänner sig också som troende, men vill inte specificera trosriktning, för att inte som konstnärer hamna i religiösa ”boxar”, etiketteras och därmed riskera att betraktas med fördomsfulla ögon. **Både Höken** och Tanya vill bejaka den andliga sidan av tillvaron. Det är viktigt att kunna se under ytan, och de är båda ”fighters” av stora mått. Tanya var tretton år när hon fick flytta med sin mors nya familj till Danmark, men hennes hjärta har alltid funnits i Sverige bedyrar hon. – Ja, och speciellt så är jag en skogsmänniska och älskar John Bauer-skogarna. I Tanyas konst dominerar sagomotiv, men det till synes ytliga och enbart föreställande döljer liksom de svenska skogarna också ett mörkare djup, såsom den mänskliga själen. – En positiv energi är för mig en sund tro, förklarar Höken. Och jag har hittat kraft och gemenskap bland troende människor. Av alla sorter. Tanya instämmer och betonar vikten av att respektera olika trosriktningar, religioner och filosofier. För henne handlar det mer om valet av levnadssätt än om kyrkobesök och böner. Att få hjälp och vägledning i livet, också när det känns svårt. Tron att människan inte bara består av en kropp, utan också av ande och själ, är ett perspektiv på tillvaron som Höken och Tanya valt att utgå ifrån i allt de gör, och i umgänget med andra människor. **Självklart** speglar synsättet också av sig i deras konst, som har det färgstarka gemensamt, men medan Tanyas konst är mer föreställande, så är Hökens också surrealistisk med människor, djur och gestalter som ger liv åt drömmarna som ett inslag i verkligheten. Båda inspireras av gamla klassiska sagor, världslitteraturen och de gamla naturalistmålarna. Tanya och Höken vill båda bekämpa samhällsförtryck av människor som är annorlunda på olika sätt och som valt en udda livsstil, men också av de som ofrivilligt hamnat i utanförskap. – Den franske konstnären Toulouse Lautrec fick ju mindre betalt för sina målningar eftersom han var funktionshindrad påminner Höken, och fortsätter med att uttrycka sin beundran för mun- och fotmålare, samt därefter ta upp filmen ”Min vänstra fot” som ett illustrativt exempel: om den irländska konstnären Christy Brown, som trots sin CP-skada målade och skrev sin självbiografi med foten. Höken själv, som var boxare i sin ungdom, har alltid varit vältränad med en stark fysik. \[…\] Tanya och Höken hade nyligen sin första gemensamma utställning i Andrummet i Norrtälje, och fortsätter sin konstnärliga ”turné” tillsammans på nya platser, i nya rum. *ANNIKA MIEZIS, TEXT OCH FOTO* > ”Där stod jag med min pappa framför staffliet och målade, och det är ett av mina favoritbarndomsminnen.” > > ”Konsten skall tala till våra känslor och vara lätt att tycka om.” ## Paintings pictured in the article [![A forest painting by Tanya, pictured on page 18. Photo: Tanya Zafirovic Hökensdotter](https://tanyazafirovic.com/img/press/forest-painting-2020-640.webp?v=f16aab3512)](https://tanyazafirovic.com/img/press/forest-painting-2020-640.webp?v=f16aab3512) A forest painting by Tanya, pictured on page 18. Photo: Tanya Zafirovic Hökensdotter [![“Clever as a Fox”, pictured on page 19](https://tanyazafirovic.com/img/works/clever-as-a-fox-640.webp?v=58453fc8db)](https://tanyazafirovic.com/img/works/clever-as-a-fox-640.webp?v=58453fc8db) “Clever as a Fox”, pictured on page 19 The masked card players in the photographs are Tanya's [*Pokerface*](https://tanyazafirovic.com/works/pokerface/) (100 × 100 cm). The girl in the fox mask is [*Clever as a Fox*](https://tanyazafirovic.com/works/clever-as-a-fox/). ## The original pages [![Mitt Roslagen, 25 November 2020, front page](https://tanyazafirovic.com/img/press/mitt-roslagen-2020-1200.webp?v=9e33a74a68)](https://tanyazafirovic.com/img/press/mitt-roslagen-2020-1200.webp?v=9e33a74a68) Mitt Roslagen, 25 November 2020, front page [![Mitt Roslagen, 25 November 2020, page 18](https://tanyazafirovic.com/img/press/mitt-roslagen-2020-p18-1200.webp?v=c5d632b29f)](https://tanyazafirovic.com/img/press/mitt-roslagen-2020-p18-1200.webp?v=c5d632b29f) Mitt Roslagen, 25 November 2020, page 18 ## More stories [![Tanya with the Måsen front page, week 33, 2021](https://tanyazafirovic.com/img/press/masen-2021-1200.webp?v=248b87c77d) · **Måsen · Week 33, August 2021:** · Tanya vill göra konst som får folk att drömma · Tanya wants to make art that makes people dream](https://tanyazafirovic.com/press/masen-2021/) [In memory of Höken](https://tanyazafirovic.com/press/hoken/)